tvånget som inte kan rubbas

Nu såhär i mellandagarna har hjärnspökena varit på besök igen. De kunde klara julen för sig själva men är nu leksugna igen, och som vanligt, är det jag som är mobboffret. 
 
Det känns som en blixt från klar himmel när allt gått så bra under julen - verkligen över förväntan. Ingen som inte visste om mina problem hade ens kunnat ana någonting under juldagarna. Men så fort tillställningarna var över och dagarna gick tillbaka till att vara långa och lediga föll mina tankar i samma gamla banor. Jag vaknar tidigt som på rutin, äter min frukost, går och tränar, kommer hem, och har hela dagen framför mig. En dag fylld med ångest, för jag "måste" göra något så aktivt som möjligt. Att slöa hemma hela dagen som de flesta andra i min ålder är inget alternativ. Röra på sig så mycket det bara går, för att göra hjärnspökena nöjda. Och just detta behov går inte att rubba.
 
Jag har ingen makt, ingen kraft, att säga ifrån, när hjärnspökena säger åt mig att ständigt hålla igång. För jag har inte riktigt något motargument. Att börja äta igen var betydligt lättare. Mat är ju gott och det var lätt att intala sig att mat behöver man, speciellt om man vill få resultat från träningen.
 
Men jag har inte riktigt hittat något argument mot det ständiga rörelse tvånget. Visst, man har ju hört att man måste vila lite då och då för återhämtning, men det är ju högst individuellt och elitidrottare klarar ju av att träna varje dag, flera flera timmar, så varför skulle inte det funka för mig? Jag måste komma på ett bra argument för att sluta vara så beroende av att ständigt vara igång. Jag har bara inte hittat det än.
 
Ångesten de senaste dagarna har visat sig i en rastlös, vresig och ledsen Julia. Inga panikattacker, men ett klart förändrat humör, som går ut över familjemedlemmarna och skapar allmän dålig stämning för både de och mig själv. Jag önskar att jag kunde stoppa det, men jag kan liksom inte. Jag är bara människa och jag har dåliga dagar, precis som alla andra, även om mina ofta visas på ett annat sätt.
 
Imorgon är det nyårsafton och jag ser fram emot det nya året. Nytt år, nya möjligheter. Förhoppningsvis året jag blir frisk.
 
Kram på er alla, och gott nytt år!
 
 
 

frisk luft

Hej på er!
 
Ja ni, nu är julen över för denna gång... man längtar ju redan till nästa, haha. Jag är dock väldigt nöjd med årets jul så jag klagar inte! Snart är det också ett nytt år fyllt med nya möjligheter :)
 
Idag var jag och Frida på en riktig långpromenad i skogen där vi fotade. Riktigt mysig dag, och så skönt för välmåendet med frisk luft och en bra vän.
 
Känner verkligen att jag har börjat njuta ordentligt av lovet och det är jätteskönt! Jag har spenderat mycket tid på att göra saker som jag tycker om och det är jätteviktigt. Dessutom har jag börjat kolla på Skam, som alla pratar om, och blivit helt hooked. Jag har inte sträckkollat en serie sen jag fick mina problem pga stillasittande ångest, men oj vad jag har kollat. Hur bra som helst ju! Har också planerat att läsa under lovet så det ska jag nog göra ikväll.
 
Hoppas allt är bra med er, kram

juldagspromenix

God morgon!
 
Igår var vi på en långpromenad borta vid Barkaby. Mamma, jag och pappa har gått där förut men det var mysigt och få med alla ut dit! Vi gick 8 km och drack glögg och käkade mackor och njöt av den friska luften. Och jag fotade. Massor! Så tänkte visa er för det var så GALET fint där ute!
 
Ha en bra annandag!


Jag heter Julia och är en 18 årig tjej från Stockholm som går humanistiska linjen på Kungsholmens Gymnasium. Jag har under det senaste året kämpat för att bli frisk från min ortorexi och här i bloggen får du läsa om bland annat det, men även hälsa, träning, fotografi och mat.