Nu såhär i mellandagarna har hjärnspökena varit på besök igen. De kunde klara julen för sig själva men är nu leksugna igen, och som vanligt, är det jag som är mobboffret. 

 

Det känns som en blixt från klar himmel när allt gått så bra under julen - verkligen över förväntan. Ingen som inte visste om mina problem hade ens kunnat ana någonting under juldagarna. Men så fort tillställningarna var över och dagarna gick tillbaka till att vara långa och lediga föll mina tankar i samma gamla banor. Jag vaknar tidigt som på rutin, äter min frukost, går och tränar, kommer hem, och har hela dagen framför mig. En dag fylld med ångest, för jag "måste" göra något så aktivt som möjligt. Att slöa hemma hela dagen som de flesta andra i min ålder är inget alternativ. Röra på sig så mycket det bara går, för att göra hjärnspökena nöjda. Och just detta behov går inte att rubba.

 

Jag har ingen makt, ingen kraft, att säga ifrån, när hjärnspökena säger åt mig att ständigt hålla igång. För jag har inte riktigt något motargument. Att börja äta igen var betydligt lättare. Mat är ju gott och det var lätt att intala sig att mat behöver man, speciellt om man vill få resultat från träningen.

 

Men jag har inte riktigt hittat något argument mot det ständiga rörelse tvånget. Visst, man har ju hört att man måste vila lite då och då för återhämtning, men det är ju högst individuellt och elitidrottare klarar ju av att träna varje dag, flera flera timmar, så varför skulle inte det funka för mig? Jag måste komma på ett bra argument för att sluta vara så beroende av att ständigt vara igång. Jag har bara inte hittat det än.

 

Ångesten de senaste dagarna har visat sig i en rastlös, vresig och ledsen Julia. Inga panikattacker, men ett klart förändrat humör, som går ut över familjemedlemmarna och skapar allmän dålig stämning för både de och mig själv. Jag önskar att jag kunde stoppa det, men jag kan liksom inte. Jag är bara människa och jag har dåliga dagar, precis som alla andra, även om mina ofta visas på ett annat sätt.

 

Imorgon är det nyårsafton och jag ser fram emot det nya året. Nytt år, nya möjligheter. Förhoppningsvis året jag blir frisk.

 

Kram på er alla, och gott nytt år!