Imorgon är det ju då julafton. Dagen jag har sett fram emot sedan förra julen, som kanske inte riktigt blev som jag tänkte mig. För inget slår ju svensk jul, om den verkligen blir rätt.

Men så har vi ju mitt lilla problem. Jag gör allt i min makt för att trycka undan tankarna om för mycket mat kombinerat med stillasittande, och hur jag kommer bli tjock av det. Hjärnspökena plågar mig och har hela veckan sagt åt mig att röra på mig mer och helst äta mindre. Det sista vägrar jag lyssna på, men det första är lätt uppnått och det följer jag alltid blint, utan motstånd.

Men herregud Julia. Inte sjutton kommer jag bli tjock av en helg med mer mat än vanligt. Som min terapeut säger, med din metabolism borde du aldrig oroa dig över vad du stoppar i dig. Nej, det är väl sant. Jag förbrukar i stort sett mer än de flesta vuxna män under en dag pga all träning kombinerat med vardagsmotion i form av all extra möjlig rörelse. Jag borde inte oroa mig. Men det är svårt, det är riktigt svårt.

Jag vill inte förstöra denna underbara längtan till jul som jag haft så himla länge. Hela mitt liv har jag älskat julen och nu var det riktigt länge sedan jag hade en riktig svensk jul. Jävla hjärnspöken som ska klampa in och försöka förstöra, alltid. Jag gör allt i min makt för att inte lyssna. Visst ska jag ut och springa imorgon innan julbordet. Men resten av dagen ska jag ÄTA, och njuta av det, äta hur mycket av mina nyttiga julgodisar som jag vill, och bara uppskatta den mysiga stämningen med familjen. Hjärnspökena får fira jul ensamma.

Det är min inställning, och jag strävar verkligen efter att uppnå det. Julafton sker bara en dag om året. Och den ska bli grym.

 

Jag önskar er alla en riktigt god jul!

 

Kram