Hej kompisar!

 

Det har blivit dags för mig att fortsätta röra mig framåt i de friska kretsarna. Därför kommer höstens mål att vara att öka något eller några kilo i vikt.

 

Jag nämnde ju för någon vecka sedan att gynekolgen hade rekommenderat mig att gå upp ytterligare några kilo i vikt. Det "piller" jag äter nu för att få mensen att komma igång är bara en fejkad tillfällig lösning. Det bokstavligen tvingar min kropp att komma igång trots att energin till processen egentligen inte finns där. 

 

Det är därför en viktuppgång skulle vara nödvändig, då det i nuläget är oklart om jag ens ligger på energibalans. För om jag hade gjort det under en lite längre tid, skulle mensen ha kommit igång av sig själv.

 

Och det har den ju inte gjort, for sure. Det känns dock svårt att äta mer än vad jag redan gör. Jag äter ju inte direkt lite längre men det verkar som det ändå inte räcker. Aktivitetsnivån är fortfarande för hög, antar jag. Och träningen skulle jag inte ge upp för allt i världen eftersom det är min brinnande passion och mitt största intresse. Jag ÄLSKAR det, verkligen. Men jag har bestämt mig att ge upp en bit av det, i alla fall för stunden. I höst kommer jag nämligen lägga ner långdistanslöpningen. Helt. Det är det som kräver så galet mycket energi. Min konditionsträning får bli den joggande transportsträckan till och från gymmet varvat med lite intervaller kanske för att ändå hålla uppe den bra uthålligheten. Kanske kommer jag inte ens springa alla dagar till gymmet, vi får se hur det blir. 

 

Först ska jag ju springa halvmaran dock. Men efter det blir det en paus. Vilket är sorgligt, men säkerligen behövligt. Med de långa distanserna jag sprungit de senaste åren på alldeles för lite mat kan nog min kropp vara lite sliten. Trots att viljestyrkan talar emot det och säger att det är okej. 

 

Så fokus blir att bygga muskler på gymmet och därmed även öka i vikt. I min fortfarande delvis sjuka värld känns det lite konstigt då jag knappt anser mig särskilt smal längre (därmed inte menat på något sätt att jag tycker att jag är tjock, för det vet jag att jag inte är!), speciellt inte när jag ser gamla bilder. Men BMI säger något helt annat och tydligen även omgivningen i viss mån. Försöker intala mig att det inte ska hamna på "fel" ställen i och med att jag ändå styrketränar.

 

Så jag gör det här för framtiden, för att min kropp ska fungera normalt av sig själv igen, för att övervinna mitt psyke, och för att bli friskare. Eventuella hjärnspöken kan dra åt pipsvängen.

 

Jag kommer självklart hålla er uppdaterade, men det kommer nog gå långsamt. För det kan bli galet svårt alltså.

 

Kram