när inspirationen ligger på noll

Hej!
 
Glesare ankomst för inläggen som ni märker... Jag har alltid haft ambitionen att vara en duktig bloggare men det blir liksom svårt när man inte har något intressant att skriva om. Det gick väl an när jag var i USA att skriva om hur hela dagarna i skolan hade varit men det är inte superintressant här i Sverige kan jag tycka, haha. Eller vill ni läsa om sånt med?
 
I vilket fall mår jag mycket bättre denna vecka. Skönt, tror nog kyrkan i fredags gjorde susen. Så det är mindre ångest och lite ökad motivation, men den har dalat väääldigt mycket sedan jul. Och med det menar jag såklart inte att jag kommer ge upp, men jag är inte heller sådär supertaggad på att försöka. Jag lever liksom kvar i samma beteende utan att ge mig själv utmaningar, vilket jag egentligen borde. Men av någon anledningen har jag inte haft kraften eller den mentala styrkan att säga emot hjärnspökena och kliva ut ur ortorexins sköna zon.
 
Jag tror ändå att det måste vara så ibland. Livet är ju uppenbarligen inte alltid en dans på rosor så min väg mot hälsa kan ju inte heller vara det, eller hur? Jag blickar tillbaka och tänker på hur frisk jag kände mig i julas att jag satt flera timmar i sträck (vilket aaaaldrig annars händer) och är stolt över det, och strävar mot att jag kanske kan uppnå någon liknande prestation den kommande månaden.
 
Annars, lite vardagligt sådär, har vi kommit igång med latinet i skolan vilket är superspännande. Är så otroligt intressant och lärorikt hur latinet hänger ihop med alla språk, och så gott som alla ord! Jag är otroligt taggad för att lära mig språket.
Vi har också kört boxning två de två senaste idrottslektionerna, vilket är galet kul?! Man får ju ut väldigt mycket känslor och får härligt pump. Men i och för sig tycker jag ju i princip att all typ av träning är kul, och idrottslektionerna är en av höjdpunkterna i veckan.
Till helgen kommer även min favorit och hälsar på mig i Stockholm, Maja!! <3 Blir galet mys.
 
Vi får se när nästa inlägg kommer, men kvalité före kvantitet right? Vill ju inte lägga ut något som inte har någon speciell mening.
 
Kram
 

upp och ner

Hej!
 
Det har varit väldigt tyst från mig i veckan, jag vet. Truth to be told har jag inte mått sådär jättebra, utan gått runt med en stor klump i bröstet och varit ganska omotiverad till allt, och speciellt till att bli frisk. Jag har varit så trött på hela min problematik att jag inte velat kämpa för att det ändå inte kommer bli bättre. 
 
Igår blev allt lite bättre i alla fall. Jag hade sådan lyx igår att jag inte började skolan förens klockan ett - så jag gjorde smoothiebowls till mig och mamma till frukost, och hann träna på morgonen och dessutom lyckades sätta personbästa i squats med 3 reps på 50kg (dvs min egna vikt) utan bälte. Jag kunde ta min egna vikt när jag körde i USA också men det var med bälte och endast en rep, och dessutom kom jag inte ner så långt som man bör. Kan säkert ta ännu mer kändes det som men man vågar ju inte när man typ är ensam i gymmet ifall man nu skulle råka få stången på sig, haha. Men det var en väldigt bra start på dagen!
 
är förövrigt kär i mina nya träningstights haha
 
Igår kväll föll jag även med Rebecka från min skolas credogrupp till hennes ungdomsgrupp, och det var helt fantastiskt! Det är en tvåspråkig församling så allt påminde väldigt mycket om kyrkan i USA vilket gjorde mig varm i hjärtat då det är där jag är som mest hemma. Jag tycker om svenska kyrkan också, men det är något speciellt med gemenskapen i amerikanska kyrkor. 
I vilket fall var det nog precis det jag behövde, lite kvalitetstid med Gud och människor som älskar honom lika mycket som jag. Kommer defintivt gå dit igen!
 
Idag har jag även sprungit en halvmara, lite spontant sådär. Är inne i ett grymt träningsflow måste jag säga när allt går himla bra, måste bara strukturera upp mitt ätande i kombination med det för att när jag springer långt är jag näst intill aptitlös framtills sisådär fem tiden och då blir jag så hungrig att jag mår illa och typ inget släcker hungern, haha. Måste se till att ladda upp ordentligt innan passen helt enkelt, men jag planerar aldrig exakt hur långt jag ska springa utan jag springer bara tills jag känner att det räcker.
 
Så, nu fick ni en liten update. Jag hoppas på att denna vecka tar med sig mer glädje och välmående än den förra, och mer motivation!
 
Kram på er.

ibland blir man bakåtflyttad ett snäpp

Hej finisar!
 
Jag tror julveckan fick för mycket av mitt goda. Jag kände mig så gott som frisk från jul till nyår, ingen ångest, lite mindre träning och mer mat. Men sista veckan på lovet blev jag ensam med hjärnspökena igen och blev bakåtflyttad ett snäpp.
 
Mitt välmående bygger tyvärr ganska mycket på andra människor - inte på bekräftelse, men liksom, bara någon som är där, som jag kan prata med om något helt normalt. För är jag ensam, har jag bara hjärnspökena att prata med och då tenderar jag att dratta dit rejält. När jag var ensam några dagar i slutet av lovet satt jag knappt still en sekund, utan hittade ständigt nya aktiva saker att göra eftersom hjärnspökena pockade på. Att komma tillbaka till skolan gjorde det bättre, men det låg nog lite kvar ändå för igår morse fick jag en ångestattack igen. 
 
Men det är okej. Jag säger det till mig själv, och det får vara okej. Jag ser det från den positiva sidan - min förra riktiga ångestattack var för fyra veckor sedan, så det var ett tag sedan. Och den som kom igår gick mycket snabbare att lugna än vad de brukar. Efteråt kunde jag dessutom slappna av mer efter att ångesten hade kommit ut och var inte lika manisk - visst tränade jag som vanligt, men annars var jag inte sådär superaktiv. Tog en lugn, kort promenad men annars gjorde jag inget särskilt. Mådde inget vidare resterande av dagen så hade inte riktigt någon motivation till något, faktiskt. 
 
Idag var jag tillbaka på KBT igen dessutom. Motivationen var inte på topp idag heller men jag vet ju någonstans att det hjälper. Alla de små framstegen har ju ändå kommit sedan jag började prata med henne. Och även om jag kan känna att det hon föreslår känns omöjligt i nuläget är det bra att väva in sådana tankar för att ändå få in mig i det tänket. Det tror jag är nyttigt, även om jag kanske inte vill ta in det där och då.
 
Men som sagt, allt detta är okej. Jag hade ju en väldigt bra jul. Det är som ett brädspel - ibland har man turen att flyttas fram några steg, men innan man vet ordet av så har man flyttats tillbaka igen. Men till slut kommer man ju in i mål.
 
Jag önskar er en trevlig vecka!
 


Jag heter Julia och är en 18 årig tjej från Stockholm som går humanistiska linjen på Kungsholmens Gymnasium. Jag har under det senaste året kämpat för att bli frisk från min ortorexi och här i bloggen får du läsa om bland annat det, men även hälsa, träning, fotografi och mat.