Gott nytt år på er!

 

2016 har känts väldigt långt, men samtidigt väldigt kort. Det har varit ett turbulent år med både massor av glädje, sorg, och ångest. Jag har lärt mig massor, träffat eller kommit närmre människor, och utvecklats. Och det är väl precis så som ett år ska vara, för livet kan ju inte alltid vara perfekt. 

Jag tänkte göra en tillbakablick över året, för oj vad jag har gjort saker.

 

Det var i Januari jag verkligen hade kommit in i det amerikanska livet. Jag spenderade mängder av tid med Maja och hennes värdfamilj, och så var jag väldigt inne i brottningen. Jag började bli bättre och fick även tävla en del. Jag blev också närmre med brottarlaget vilket gjorde att vi umgicks en hel del även utanför skolan. Det var också i Januari jag började med kaloriräkningen igen via Myfitnesspal, vilket kickade igång min ätstörning mer...

Februari minns jag som en av årets bästa månader - jag gjorde saker varenda helg och hade massor av kul med alla möjliga människor. Jag och Danny kom närmare varandra och blev riktigt bra vänner här. Jag började även följa med Joanna till kyrkan och gå till ungdomsgruppen i First Baptist på onsdagar vilket var helt fantastiskt. Var även denna månad mycket med Maja såklart och bodde även en vecka hos henne medan hennes värdfamilj var i London. Det var också den sista månaden med tävlingar inom brottningen.

Självklart var även Mars en händelserik månad och i och med att brottarsäsongen var över började jag springa mycket igen - mellan 10-17km/dag, vilket såklart inte var hälsosamt med tanke på vad jag åt, och det visade sig i en fotskada som jag drog på mig under två veckor. Vi hade också spring break och jag fick åka till Galveston med min värdfamilj, och så var jag på rodeon hela två gånger! Första gången med Maja, Kolby och Sean och andra gången med Danny och hans vänner. Det var första gången jag fick möta andra hemskolade förutom honom och det visade sig ju att även de skulle bli vänner till mig.

Jag och Maja gick på så otroligt mycket baseball under April! Vi missade inte en enda baseballmatch, haha! Är ju rena rama proffset på alla baseball regler nu. ;) 

Jag var ganska mycket med Danny - det var under April vi började umgås väldigt frekvent. Wrestling banqueten var också i April och det var så mysigt och Coach var världens gulligaste som höll ett litet speech om hur han aldrig hade trott att jag skulle stanna kvar i laget men att han var stolt över min utveckling. Spelade även amerikansk fotboll men det var jag ju inte något vidare på, haha!

Maj var både en väldigt bra och dålig månad. Jag började verkligen sjukna in ordentligt - när ingen annan såg, åt jag helst inte alls. Jag började få en mani att sänka min vikt så mycket det gick. Tidigare hade jag inte haft en våg men nu blev den motivationen. I övrigt åkte jag med Maja och Kari till Galveston för att fira Majas födelsedag, och sedan var det ju också prom, vilket självklart var en upplevelse. Jag hade ännu mer Danny time haha och nu började jag verkligen se honom som min bästa vän. Vet inte om ni minns hur jag dömde honom sen en bondpojk när jag först träffade honom? Saker förändras verkligen. Så jag umgicks en del med honom i alla fall och jag, han och Robert hade en del car adventures, haha!

Mina sista dagar i Conroe var jättebra, men fy så jobbigt det var att åka därifrån. Kunde verkligen inte ha önskat mig ett bättre år! Självklart var det underbart att återse min familj, och det var verkligen på tiden att de kom. De sista veckorna hade jag tränat hårdare och ätit mindre för att vara så smal som möjligt när de kom för att jag visste att när de kom, skulle jag behöva äta. Juni var händelserikt och jag upplevde mycket under vår roadtrip. Höjdpunkterna måste ändå varit att få se Las Vegas, åka helikopter över Grand Canyon, utforska Yosemite, cykla över Golden Gate i San Fransisco och springa längs Santa Monicas beach. 

Hemkommen från USA och livet var inte en dans på rosor. Jag längtade tillbaka något så förfärligt. Det som förgyllde månaden var att återse vänner och familj, gå på Coldplays konsert, åka till Venedig och att skaffa mitt första riktiga jobb på McDonald's.

Fickk mig ett rejält bakslag när jag besökte min kostrådgivare för utvärdering och insåg att vikten hade "rusat" upp. Normalviktig igen i alla fall, men med kvarstående hjärnspöken. Var hos Maja en helg i Örebro och så började skolan vilket var roligt men omtumlande med massor av nya människor. 

I September fokuserade jag mest på att komma in i klassen och lära känna alla. Det var insparksfesten bland annat och så åkte vi på en miniklassresa. Och sen jobbade jag, och sprang tjejmilen!

I Oktober kom Maja och hälsade på mig i Stockholm, och så började jag umgås med folk utanför skolan också. Sprang Hässelbyloppet vilket var extremt lyckat! Gjorde ju dock illa foten efteråt vilket ledde att all ångest jag hållt inom mig sen jag kom hem strömmade ut och jag var riktigt deppig i ett antal veckor. 

Hittade äntligen vilka jag verkligen trivdes med i skolan, och så var det höstlov, vilket innebar att vi åkte till Wien. Bestämde gemensamt med min familj att det var dags att ta tag i min ätstörning och började därför prata med en psykolog. Drabbades av otroligt många ångestattacker under denna månad dock, så mådde egentligen inte så bra.

Årets sista månad måste jag ändå sammanfatta som bra. Var nere hos Maja och julmyste första helgen, och hade rent allmänt massa julmys under månaden precis som jag ville. Jag hade fler bra dagar än dåliga, och det är det viktigaste alltid. Har umgåtts mycket med Frida under månaden vilket har varit hur mysigt som helst, precis en sådan person som behövs i mitt liv! Hade en fantastisk jul med familjen och avslutade året på bästa tänkbara sätt enligt tradition med våra familjevänner.