Meningen med att ha lov är att få koppla av, ta det lugnt, och inte stressa. För mig blir det dock precis tvärtom. Det blir en stress att hinna med så mycket som möjligt när jag ändå har tid. Och med så mycket så möjligt, menar jag att röra på mig hela hela tiden.

 

Speciellt jobbigt är det dagar då jag inte har några planer, som till exempel gårdagen, och idag. Jag har verkligen en inre stress att jag inte kan sitta ner och bara koppla av, utan då ska jag minsann träna lite längre eller gå på en promenad efter att jag har tränat och ständigt gå omkring och stöka och så vidare. Resultatet blir bara ännu mer rastlöshet och dåligt humör pga brist på energi eftersom jag knappt hinner äta upp all energi som går åt och därför går runt och är hungrig hela tiden, vilket gör mig irriterad och vresig. 

 

Därför måste jag säga att jag ändå ser lite fram emot att börja skolan igen och få tillbaka rutinerna. Som den perfektionist jag är gillar jag rutiner och är mer bekväm med det. Jag har i alla fall lyckats plugga en hel del de senaste dagarna med otrolig koncentration och det känns jättebra, för då behöver jag inte stressa lika mycket över historiaprovet när det väl närmar sig. Imorgon är det ju trettondagen och då är ju hela familjen i alla fall hemma så då ska vi nog hitta på något som kan distrahera mig.

 

Alla dessa tvångstankar hör ju ortorexin till, och jag önskar att jag bara inte lyssnade på allt dumt hjärnspökena säger. Men när jag blir ensam med dem talar de alldeles för högt för att jag ska kunna ignorera dem, och det är därför det hjälper att vara med andra människor.

 

Så ja, trots att jag på många sätt haft ett otroligt bra lov, så längtar jag efter att vännerna kommer hem, och att vardagen kickar igång igen. Så att jag kan koppla av lite.

 

Kram