Hej underbara ni!

 

På senaste tiden har min motivation varit betydligt bättre. Det är så konstigt att tänka att för en dryg månad sedan var jag beredd att fortsätta mitt sjuka beteende. Nu vill jag loss, och tar mig an alla möjliga utmaningar för att ta mig dit!

 

Innan vi åkte till Alperna bestämde jag mig för att ta av mig mitt aktivitetsarmband, min fitbit, som suttit på min vrist i ungefär 8 månader. Den har varit min trygghet eftersom den talat om hur många steg jag tar, min puls, hur långt jag har gått, hur många trappor jag har gått upp för, och hur många kalorier jag har förbrukat. Ja, ja, jag vet, helt idiotiskt för någon med min problematik att bära ett sådant armband. Men i ärlighetens namn hjälpte det mig ganska mycket i början när jag skulle börja äta igen efter "svälten" eftersom jag såg att det var okej att äta mer med tanke på min otroligt höga förbränning som jag fick bevis för. Men ja, samtidigt var den ett tvång där jag ville gå så många steg som möjligt och ha så hög puls som möjligt under träning och inte sitta still längre än en timme för att den berättade att jag måste upp och gå minst 250 steg. Så jag var helt maniskt med det där armbandet och snittade i princip 25000-30000 steg per dag, vilket jag inte behöver egentligen.

 

Men som sagt, jag tog i alla fall av mig det under skidresan, mest för att jag visste att den inte skulle visa steg med skidåkning och kändes onödig med tanke på att jag vet hur mycket energi som går åt när man åker skidor ganska bra som jag faktiskt ändå gör hela dagar. Då tänkte jag väl att jag skulle sätta på mig det när jag kom hem igen, men under den här veckan insåg jag liksom hur underbart livet är utan stenhård kontroll. Atmosfären fick mig ännu mer motiverad och därför har jag nu beslutat att aldrig sätta på mig armbandet igen.

 

Jag känner mig verkligen mer fri efter detta. Utmaningen är fortfarande träningsmängden, som för tillfället är minskad som jag berättade om tidigare. Denna vecka är det fem dagars träning som gäller, vilket först kändes jobbigt då jag faktiskt hade haft tiden till att träna alla dagar denna vecka, men nu har jag bestämt mig att imorgon, Onsdag, är vilodag och på fredag eftersom jag ändå ska till kyrkan på kvällen. Och det känns faktiskt okej.

 

Igår var jag hos min terapeut igen och den nya utmaningen är fem minuters meditation varje dag för ökad närvaro. Och så far, so good.

 

Som ni märker mår jag bättre och känner mig på rätt väg. Det känns otroligt skönt, och jag hoppas verkligen att det håller i sig.

 

Ta hand om er!

Kram