stress

Hej hörrni!
 
Anledningen till varför det har varit tyst från mig ett tag är på grund utav ordet som fick utgöra dagens rubrik. Stress.
 
Jag är sällan stressad egentligen, och märker det inte innan det fullkomligt pyser över av känslor. Förra veckan kände jag mig helt slut, utmattad. Jag kunde sova hur länge som helst och ändå vara lika trött när jag vaknade. Jag kände att något var fel, men visste inte vad. Irriterade mig på småsaker och förra söndagen brast det och jag bara började grina. Sönderstressad.
 
Det handlar delvis om högen av skolarbete som lärarna bestämde sig att lasta på oss i slutet av terminen. Allt skulle helt plötsligt vara klart precis samtidigt och för mig som dessutom ska åka innan terminen är slut blev det extra stressigt att hinna med allt. Nu återstår bara två prov och en inlämning, så mycket av plugget är ur vägen i alla fall.
 
I början av veckan var det också lite oklarheter om jag skulle kunna åka till USA - för helt plötsligt sa mina lärare att jag kanske skulle bli underkänd för att jag missade ett moment. Det blev stress och panik och samtal med lärare fram och tillbaka men nu verkar det som att jag kan dra iväg utan att bli underkänd.
 
På tal om att åka var även detta i sig ett stressmoment. Jag insåg inte det förens jag blev ledsen förra veckan, men jag kände mig lite osäker om jag verkligen egentligen ville åka. Just då kändes det bara som en jobbig grej. Tänk vad jag har längtat efter detta, och helt plötsligt vet jag inte ens om jag vill? Vilken tvist. Det grundar sig nog mest i min rädsla att det inte längre är denna drömvärld som jag på något sätt föreställt mig att det var. Jag var, eller jag är, rädd att förstöra bilden jag har av mitt år för att saker nu kanske förändrats. Dessutom var det lite krångel med boende ett tag också. Så allt kändes bara jobbigt, men även det är löst och nu är jag redo att åka om endast 8 dagar!!!
 
Stress är naturligt. Det kommer och går. Och det viktigaste är att det löser sig. Allt löser sig till slut, har jag verkligen lärt mig denna vecka. Jag har bett mycket och Gud hör bön. Denna vecka började katastrofalt och slutade rätt så bra. Jag behöver bara kötta på de sista fyra skoldagarna med allt plugg och sen tar jag sommar. Och åh vad jag längtar.
 
Stå ut nu i stressen allihopa, det kommer bättre tider snart. <3
 
en bild från förra lördagens soliga eftermiddag på rosendal
 
Kram
 

Den fantastiska kroppen

Hej allihopa, hoppas allt är bra med er!
 
Mina inlägg kommer mindre frekvent, men det blir lätt så när livet rullar på. Man hinner liksom inte, och trots att jag har tusen saker att skriva om (dess relevans kan dock ifrågasättas) blir det bara inte av när jag väl har tiden. Men idag ska jag dela med mig av min upptäck om hur otroligt fantastisk kroppen är.
 
Som ätstörd stänger man av alla kroppens signaler, och får dessutom en väldigt skev kroppsbild. För mig spelade det liksom tidigare ingen roll att jag var påväg att bli skinn och ben, sålänge jag var så smal som möjligt och framför allt vägde så lite som möjligt. Det tänket tog jag med mig in i ortorexi bubblan, så trots att jag åt, såg jag alltid till att ligga på ett underskott. Detta var egentligen inget vidare för mitt muskelbygge, men rädslan att bli tjock låg fortfarande kvar.
 
När jag nu för några månader sedan lyckades bryta mig loss rör jag på mig lite mindre, men äter precis lika mycket (har numera filosofin heller för mycket än för lite, vem kunde ha trott det?). Detta har gjort fantastiska saker med min kropp. 
 
För det första så började musklerna stärkas med en gång. Så för er som styrketränar, maten är SÅ viktig för att nå de resultat du vill ha. Bara genom att äta ordentligt under denna tid har min kropp blivit fastare och starkare. Jag äter mer, rör mig mindre, och ser bättre ut en någonsin. Den logiken går inte ihop i hjärnspökenas värld. Och inte i min heller, till en början. Men det är inte konstigt egentligen - min kropp var under ständig stress då den inte fick tillräckligt med mat. Självklart prioriterade den inte att bli jättestark (även om jag såklart byggde en del muskler ändå), och den prioriterade inte heller att skulptera kroppen på ett bra sätt då den höll i varenda liten fettprocent den bara kunde, för att försäkra att jag inte började svälta mig själv igen.
 
För mig är detta en befrielse, en bekräftelse, på att man inte behöver vara rädd för att äta. Min kropp har börjat skicka ut signaler till mig igen och talar numera om när jag behöver äta, dricka, och vila. Saker som jag aldrig riktigt kände förens jag blev vrålhungrig, uttorkad eller mentalt och fysiskt slut. Jag kände alltså inte av helt normala signaler förens de blev så starka att det inte fanns någon återvändo. Men nu finns de igen.
 
Tack kroppen för att du är så fantastisk. Tack maten för att du ger mig energi till att prestera bra fysiskt och psykiskt. Tack kroppen för att du visar vad du behöver och har anpassat dig för det bättre till ett friskt levnadsätt. Tack.
 

valborg

Hej fina ni, hoppas ni har haft en härlig vecka!
 
I söndags var det ju valborg, men istället för gå till en majbrasa arrangerade jag en sleepover så att vi kunde fira Frida i efterskott - och för att det allmänt är hur mysigt som helst.
 
Vi åt middag, myste, hade en mängd photoshoots, snackade, och låg och skrattade på golvet ett på morgonen. Vänner som dessa är guldvärda, love you guys. <3<3
 
Här kommer lite härliga bilder från dygnet - ha det gott.
 
Kram
Det blev en hel del fotande vill jag lova, speciellt eftersom jag och Frida är i högsta hugg med kamerorna hela tiden. Extra plus att man har så fotogeniska vänner!
 
Till middag bjöd jag på en vegansk måltid (eftersom Frida är vegan och det var hennes dag) bestående av majsbiffar, sötpotatis, falafel, guacamole, hoummos samt stekt broccoli och zucchini. Det var länsade fat!! Extra mysigt var det att vi hjälptes åt mycket med det sista, teamwork!
Till efterrätt hade jag bakat en MEGAGOD vegansk nyttig kladdkaka, och den gick åt vill jag lova! Missade tyvärr att fota den dock, men ska definivt lägga upp receptet här!
 
Tilde spelade My heart will go on på piano och Hedda och Hillevi gick all in i musiken... vackert.
 
Finaste Hedda och Alice <3
 
Frida in her natural habitat.
 
Paketöppning.
 
Jag och gulligaste Tilde <3
 
Avslutar i vanlig ordning med en mumsig frulle bild.


Jag heter Julia och är en 18 årig tjej från Stockholm som går humanistiska linjen på Kungsholmens Gymnasium. Jag har under det senaste året kämpat för att bli frisk från min ortorexi och här i bloggen får du läsa om bland annat det, men även hälsa, träning, fotografi och mat.