en liten break

Hej underbaraste fina ni!
 
Som ni märker har det varit riktigt tyst från mig ett tag, och tyvärr kan jag inte säga att det kommer bli ändring på det.
 
Jag mår bra, väldigt bra faktiskt - men livet går på högvarv och de kommande veckorna har jag massor av plugg, och så vill jag ju såklart få in träning och umgänge med vänner på det. Och det viktigaste av allt: Att vila, återhämta sig och sova. 
 
Därför blir det en prioriteringsfråga, och med det får bloggen hamna i en skugga ett tag. Så jag checkar ut ett tag, men när jag väl är tillbaka om några veckor hoppas jag att ni är med mig igen :)
 
Puss och kram, ta hand om er och ha det bäst<3
 
 

aldrig bli som förr

Jag har tänkt på en grej ett tag. Det är något naturligt som händer alla och inte bara mig, men för mig kanske det är en särskild stor kontrast, det här med att man förändras?
 
Alla som har känt mig under en längre tid eller kanske kände mig i det förflutna vet hur dan jag var då. Om jag skulle beskriva Julia 13 år skulle det vara blyg fast med en vilja att sticka ut, levde för musiken då jag både sjöng och spelade gitarr, älskade att kolla på serier och spela sims, och dessutom var jag ganska så lat. Rörde verkligen inte på mig mer än vad som behövdes och älskade sötsaker över allt annat.
 
Idag, 5 år senare, skulle jag beskriva Julia 18 år som en utåtriktad tjej som oftast säger precis så som jag tycker (på gott och ont, haha), som aldrig sitter still, och älskar allt som har med mat och träning att göra. 
 
Jag säger inte att någon av versionerna är bättre. De båda har sina för- och nackdelar. Ibland kan jag verkligen sakna den jag var då, men jag kommer aldrig bli den Julia igen. Samtidigt är jag stolt över den person jag har blivit, trots att vägen dit har varit brokig. 
 
Mest av allt saknar jag nog musiken. Jag älskar fortfarande att sjunga och skriva låtar men det har blivit så otroligt bortprioriterat... och jag önskar att jag hade kraften att ta upp övandet igen, men samtidigt som viljan finns saknas den verkliga motivationen.
 
Jag är nästan en motsats av mitt gamla jag, men det är okej. Vi alla förändras, växer upp, och växer som individer. Blir starkare och förstår vad vi vill få ut av livet.
 
Och vem vet? Ytterligare 5 år fram i tiden kanske jag är förändrad, igen. 
 
Lite torsdagsreflektioner, ha det bäst, kram
 

glädje och energi

Hej på er!
 
Varenda gång jag hamnar i en sån där "Nu ska jag se till att äta och bli frisk och stark och glad" så inser jag hur annorlunda livet hade varit om jag ständigt hade ätit på det sättet. Dessvärre får jag ofta återfall, eller snarare, har jag hittills alltid fått återfall. Hur många gånger förra hösten planerade jag inte att jag skulle "bulka upp" för att få mer muskelmassa (och därmed kanske offra lite extra fettprocent)? Massor. Jag intalade mig att jag skulle göra det, men jag var för sjuk fortfarande då och vägrade släppa kontrollen om mina matvanor och träningen. Och tja, resultaten blev därefter. Visst la jag på mig lite då jag tidigare mest varit muskellös eftersom man förlorar i princip ALLT när man svälter sig, men jag fick absolut inte de resultat jag borde fått om jag hade ätit ordentligt. Så jävla korkat att jag blir lite smått arg så här i efterhand. All den tid man lägger på träning - förgäves?
 
Jo, så är det faktiskt, har jag lärt mig den hårda vägen. Övertränande och för lite mat ger inga resultat, snarare minskar det framstegen. Majoriten av de muskler jag har lagt på mig var efter jag tog av mig stegräknaren liksom, och även efter det har energinnivån inte varit optimal.
 
Vad jag ville komma till med detta inlägg var att jag tror att jag är redo nu. Redo att bara käka, röra på mig lite mindre... det har redan börjat ganska bra. Jag käkar ordentligt just nu, stora frukostar, en bra portion skollunch (i den mån det går, när det smakar som det gör... haha), ALLTID mellanmål, ordentlig middag, och kvällsmål. Energiskillnaden är enorm. Jag orkar prestera bättre, skolan går som en dans och jag har fullt fokus, och jag orkar träna hårdare och bättre när jag väl tränar. Och framför allt är jag gladare. 
 
Det måste hänga ihop det där med glädje och energi. Och vet ni vad, konstigt nog börjar min kropp fungera mer normalt dessutom. Inga magproblem till exempel. Allt blir så mycket bättre med bra mat.
 
Jag avhåller mig från löpningen som sagt förutom transportsträckan till gymmet, men även det har jag minskat på. Efter benpass går jag t ex alltid hem istället för att springa (för jag springer en längre sträcka än vad jag går). Mitt nya tankesätt är att eftersom jag redan plågat benen i en timme med styrketräningen känns det helt hål i huvudet att pusha de att springa några kilometer till bara för att bränna några extra kalorier. Enda anledningen egentligen till att jag fortsätter löpa, om än korta sträckor, är för att inte förlora konditionen. För oavsett vad är det ju faktiskt bra för hälsan att hålla den uppe.
 
Nu blev det ett långt rabbel men ta det som en sign att jag mår rätt så bra ;) Hoppas denna motivation håller i sig.
 
FOOD IS KEY TO PERFORMANCE.
- något som tagit mig allt för lång tid att lära mig, och som fortfarande inte riktigt har fastnat till hundra procent...
 energi, inte något som skulle göra dig tjock


Jag heter Julia och är en 18 årig tjej från Stockholm som går humanistiska linjen på Kungsholmens Gymnasium. Jag har under det senaste året kämpat för att bli frisk från min ortorexi och här i bloggen får du läsa om bland annat det, men även hälsa, träning, fotografi och mat.