Hej kompisar,

 

just nu ligger jag "utslagen" i sängen. Det värsta tänkbara för mig i nuläget har skett: Jag har dragit på mig nån form av virus. Och vem är det som ska springa Stockholm Halvmaraton på lördag, vilket även kommer vara det sista distanspasset på ett ganska långt tag? Jo, jag.

 

Jag är därför ganska pissed för tillfället. Jag är sällan sjuk och så kommer detta precis nu. Är seriöst halvt beredd att springa trots att jag mår dåligt. Så desperat är jag för att få springa det här loppet som jag varit anmäld till sedan Oktober förra året och som jag sett fram emot så mycket... Nej, ledsen är jag alltså.

 

Gick hem från skolan idag och hoppas att eftermiddagens vila ska få mig på bättringsvägen. Har verkligen gjort allt för att förkylningen som jag började känna av i helgen inte skulle bryta ut, men icke... Vad kan man mer göra, liksom?

 

De halvbra nyheterna är i alla fall att jag äntligen opererat min tand så att jag inom snar framtid kan slippa att ha en glugg efter mjölktanden som jag drog ut för ett halvår sedan. Den har nämligen vägrat att komma ner så nu ska de dra ner den med hjälp av en kedja. Känns bra, är trött på att se ut som en 12 åring. Dock kan det vara så att en del av mina nuvarande symtom är från operationen, som till exempel huvudvärken. Så det späder ju på ytterligare.

 

Till sist tar vi fram lite BRA nyheter för att avsluta på en positive note. Jag har fått ett jobb!

Igår var jag nämligen och hälsade på en familj med två små pojkar, som jag kommer att barnvakta lite då och då. Det känns som ett superbra flexibelt jobb och passar utmärkt i mitt schema för tillfället. Supergulliga barn dessutom! Det känns som det kan vara bra för mina hjärnspöken också, för igår när jag var där och lekte med barnen var jag så fokuserad på nuet och på dem att jag inte ens reflekterade över något annat. Kände mig varm i själen. Barn alltså, älskar dem.

 

Det var dagens lilla rant, från en aningens negativ tjej. Håll alla tummar och be för att jag ska få springa på lördag!

Kram