march progress

Hejsan hoppsan!
 
Ny månad (okej, vi är redan hälften igenom) och mer progress att rapportera! 
 
 
Som de flesta numera vet så har jag sedan en månad tillbaka ungefär helt uteslutit mjölkprodukter då jag har kommit fram till att min mage inte kan hantera dem, eftersom jag har haft så mycket problem. Numera är min mage gladare och även mer definerad upplever jag då jag inte går runt och är svullen hela tiden. Hur skönt som helst!!
 
Man kanske inte ser det på bilderna men jag tycker att jag har blivit mer definerad i allmänhet, vilket är kul. Kanske har lönat sig att bara köra styrka de senaste veckorna ;)
 
Styrkemässigt är resultaten enorma. Jag skulle gissa på att det har att göra med att jag inte gör av med massa onödig energi genom att ständigt gå utan faktiskt har lite att ta i med på gymmet. Denna månad har 55 kg i benböj tagits, 50 kg i marklyft dragits med BRA teknik, 25 kg i bänkpress har tryckts upp samt 20 kg i militärpress har lyfts. Detta i jämförelse med tidigare månads 50 kg, 40 kg, 20 kg och 15 kg i samma ordning. Det ni! Och detta är bara basövningar som jag nämner - jag har även klarat högre i ett flertal maskiner också. Och det är ju otroligt! Jag är väldigt glad över resultaten denna månad och hoppas se ytterligare under April.
 
Stora kramar!

realizations

Hur förbannat tråkigt det än är att fortfarande inte kunna springa, har det ändå varit bra för min ätstörningsprocess.
Jag har nu inte kunnat springa på tre veckor på grund utav min hälsena som fortfarande smärtar. Vi har nyligen kommit på att det antagligen har utlösts från mina vader, som konstant har spänt sig under all löpning jag sysslat med kombinerat med styrketräningen och inte blivit stretchade ordentligt. Nu både stretchar och masserar jag varenda dag och det börjar i alla fall bli bättre, så jag hoppas hoppas hoppas att jag kommer vara helt återställd och i form i Maj när jag ska springa Kungsholmen Runt.
 
Men trots att det blev mer långdraget än vad jag förväntade mig, så är jag ändå väldigt okej med det hela. Jag fick lite panik i tisdags när jag läste att det kunde smärta i över ett halvår (!) men så illa får vi inte tro att det är. Vad jag i alla fall vill komma fram till är att i det stora hela har livet flytit på som vanligt till skillnad från tidigare skador. Jag har fokuserat på styrketräning och kört max en timmes konditionsträning totalt under veckan, vilket är hur märkligt som helst med tanke på att jag i grund och botten är en konditionsidrottare. Men jag har insett att crosstrainern är alldeles för tråkig för att stå och trampa på i en halvtimme bara i syftet att bränna kalorier (vilket var hur jag tänkte i höstas), så istället har jag nöjt mig med en högintensiv uppvärmining på 10 minuter där jag får svettas lite och få upp pulsen. Det är det enda. Igår var första dagen som jag försökte mig på någon form av konditionsidrott då jag drog ut på ett cykelpass, men helt ärligt var det endast för att jag saknade att vara ute i friska luften och svettas. Inte för att jag kände mig tvungen.
 
Jag har heller inte gått en massa extra steg eller tappat aptiten. Tvärtom faktiskt - jag har för första gången kunnat ha vilodagar utan planerade promenader och har ätit exakt som vanligt. Har jag blivit tjock av det? Nej. En välbehövlig ögonöppnare. För inte heller känner jag mig lika slutkörd om kvällarna som innan, lika dränerad på energi. Jag kunde liksom komma upp i 25000-30000 steg per dag innan och åt definitivt inte vad jag gjorde av med. Men det märktes ju inte heller, för jag åt ganska mycket mat men ändå var det inte tillräckligt. Nu är mina energinivåer mer stabila och jag har mer ork i allmänhet, och har satt flera nya personliga rekord på gymmet de senaste veckorna. 
 
Självklart ser jag fram emot att komma tillbaka till min löpning, men jag tror ändå att detta behövdes. Ett uppvaknande för mig att man kan äta ganska mycket utan att rusa upp i vikt trots att man inte är i rörelse varenda minut av dagen. Jag börjar se ljuset nu - så jag tror att ett friskt liv inte ligger allt för långt borta.
 
lika fri som fågeln jag fångade på bild idag ska jag också bli
 
kram

hälseneinflammation

Hej!!
 
Kan ni gissa på vad jag har dragit på mig för skada efter min halvmara i lördags? Yep, hälsinneinflammation. Och visst känns det surt som attan, det är ju aldrig kul att vara skadad. Men till skillnad från i höstas när jag hade hälsporre känns det faktiskt inte som livet har gått under. Jag är ganska neutral om det helt enkelt - jag vet ju att det går över om en vecka eller två så det är bara att traska till gymmet istället och köra mina styrkepass och avstå från långdistansen denna vecka. Att anstränga den kommer bara göra det värre, I learned the hard way haha för nu är jag inne på min fjärde skada sedan jag började springa längre sträckor. Hälsenan är något nytt dock, det gör förfärligt ont att gå i trappor? Annars känns det inte så mycket om man går, bara när man springer, vilket är skönt.
 
Anyway hörrni, tänkte bara att det skulle vara bra för er att veta. Och för mig att dokumentera, för jag är så stolt och tacksam över att jag inte har några hjärnspöken som kommer och hemsöker mig trots att jag nu inte kan köra på som vanligt. Jag känner inte behovet av att tvinga mig själv till en timme på den urtråkiga crosstrainern (10 minuter räcker gott och väl som uppvärmning nu för att bli lite varm i kläderna) som jag gjorde för ett halvår sedan. En vecka hit eller dit av livet gör ingen större skillnad. Och käkar gör jag också som vanligt, inget krav på att äta mindre från hjärnspökena. Jag är hungrig, så jag äter. Simple as that. Jag håller på att lära mig i att lyssna på kroppens signaler och det har jag verkligen blivit bättre på i och med meditationen som jag numera sysslar med!
 
Nu blev detta ett väldigt pladdrigt inlägg men ville bara kika in och säga att jag mår fint trots min lilla hälseneinflammation. Vi får ändå hoppas att den går över snart!
 
throwback till en underbar dag med en underbar vän, älskar att vara ute i naturen
 
Kram på er alla<3


Jag heter Julia och är en 18 årig tjej från Stockholm som går humanistiska linjen på Kungsholmens Gymnasium. Jag har under det senaste året kämpat för att bli frisk från min ortorexi och här i bloggen får du läsa om bland annat det, men även hälsa, träning, fotografi och mat.