upp och ner

Hej!
 
Det har varit väldigt tyst från mig i veckan, jag vet. Truth to be told har jag inte mått sådär jättebra, utan gått runt med en stor klump i bröstet och varit ganska omotiverad till allt, och speciellt till att bli frisk. Jag har varit så trött på hela min problematik att jag inte velat kämpa för att det ändå inte kommer bli bättre. 
 
Igår blev allt lite bättre i alla fall. Jag hade sådan lyx igår att jag inte började skolan förens klockan ett - så jag gjorde smoothiebowls till mig och mamma till frukost, och hann träna på morgonen och dessutom lyckades sätta personbästa i squats med 3 reps på 50kg (dvs min egna vikt) utan bälte. Jag kunde ta min egna vikt när jag körde i USA också men det var med bälte och endast en rep, och dessutom kom jag inte ner så långt som man bör. Kan säkert ta ännu mer kändes det som men man vågar ju inte när man typ är ensam i gymmet ifall man nu skulle råka få stången på sig, haha. Men det var en väldigt bra start på dagen!
 
är förövrigt kär i mina nya träningstights haha
 
Igår kväll föll jag även med Rebecka från min skolas credogrupp till hennes ungdomsgrupp, och det var helt fantastiskt! Det är en tvåspråkig församling så allt påminde väldigt mycket om kyrkan i USA vilket gjorde mig varm i hjärtat då det är där jag är som mest hemma. Jag tycker om svenska kyrkan också, men det är något speciellt med gemenskapen i amerikanska kyrkor. 
I vilket fall var det nog precis det jag behövde, lite kvalitetstid med Gud och människor som älskar honom lika mycket som jag. Kommer defintivt gå dit igen!
 
Idag har jag även sprungit en halvmara, lite spontant sådär. Är inne i ett grymt träningsflow måste jag säga när allt går himla bra, måste bara strukturera upp mitt ätande i kombination med det för att när jag springer långt är jag näst intill aptitlös framtills sisådär fem tiden och då blir jag så hungrig att jag mår illa och typ inget släcker hungern, haha. Måste se till att ladda upp ordentligt innan passen helt enkelt, men jag planerar aldrig exakt hur långt jag ska springa utan jag springer bara tills jag känner att det räcker.
 
Så, nu fick ni en liten update. Jag hoppas på att denna vecka tar med sig mer glädje och välmående än den förra, och mer motivation!
 
Kram på er.

Kommentarer
Kom ihåg mig?







Jag heter Julia och är en 18 årig tjej från Stockholm som går humanistiska linjen på Kungsholmens Gymnasium. Jag har under det senaste året kämpat för att bli frisk från min ortorexi och här i bloggen får du läsa om bland annat det, men även hälsa, träning, fotografi och mat.