Hej hörrni!

 

Anledningen till varför det har varit tyst från mig ett tag är på grund utav ordet som fick utgöra dagens rubrik. Stress.

 

Jag är sällan stressad egentligen, och märker det inte innan det fullkomligt pyser över av känslor. Förra veckan kände jag mig helt slut, utmattad. Jag kunde sova hur länge som helst och ändå vara lika trött när jag vaknade. Jag kände att något var fel, men visste inte vad. Irriterade mig på småsaker och förra söndagen brast det och jag bara började grina. Sönderstressad.

 

Det handlar delvis om högen av skolarbete som lärarna bestämde sig att lasta på oss i slutet av terminen. Allt skulle helt plötsligt vara klart precis samtidigt och för mig som dessutom ska åka innan terminen är slut blev det extra stressigt att hinna med allt. Nu återstår bara två prov och en inlämning, så mycket av plugget är ur vägen i alla fall.

 

I början av veckan var det också lite oklarheter om jag skulle kunna åka till USA - för helt plötsligt sa mina lärare att jag kanske skulle bli underkänd för att jag missade ett moment. Det blev stress och panik och samtal med lärare fram och tillbaka men nu verkar det som att jag kan dra iväg utan att bli underkänd.

 

På tal om att åka var även detta i sig ett stressmoment. Jag insåg inte det förens jag blev ledsen förra veckan, men jag kände mig lite osäker om jag verkligen egentligen ville åka. Just då kändes det bara som en jobbig grej. Tänk vad jag har längtat efter detta, och helt plötsligt vet jag inte ens om jag vill? Vilken tvist. Det grundar sig nog mest i min rädsla att det inte längre är denna drömvärld som jag på något sätt föreställt mig att det var. Jag var, eller jag är, rädd att förstöra bilden jag har av mitt år för att saker nu kanske förändrats. Dessutom var det lite krångel med boende ett tag också. Så allt kändes bara jobbigt, men även det är löst och nu är jag redo att åka om endast 8 dagar!!!

 

Stress är naturligt. Det kommer och går. Och det viktigaste är att det löser sig. Allt löser sig till slut, har jag verkligen lärt mig denna vecka. Jag har bett mycket och Gud hör bön. Denna vecka började katastrofalt och slutade rätt så bra. Jag behöver bara kötta på de sista fyra skoldagarna med allt plugg och sen tar jag sommar. Och åh vad jag längtar.

 

Stå ut nu i stressen allihopa, det kommer bättre tider snart. <3

 

 

Kram