Hej på er!

 

Varenda gång jag hamnar i en sån där "Nu ska jag se till att äta och bli frisk och stark och glad" så inser jag hur annorlunda livet hade varit om jag ständigt hade ätit på det sättet. Dessvärre får jag ofta återfall, eller snarare, har jag hittills alltid fått återfall. Hur många gånger förra hösten planerade jag inte att jag skulle "bulka upp" för att få mer muskelmassa (och därmed kanske offra lite extra fettprocent)? Massor. Jag intalade mig att jag skulle göra det, men jag var för sjuk fortfarande då och vägrade släppa kontrollen om mina matvanor och träningen. Och tja, resultaten blev därefter. Visst la jag på mig lite då jag tidigare mest varit muskellös eftersom man förlorar i princip ALLT när man svälter sig, men jag fick absolut inte de resultat jag borde fått om jag hade ätit ordentligt. Så jävla korkat att jag blir lite smått arg så här i efterhand. All den tid man lägger på träning - förgäves?

 

Jo, så är det faktiskt, har jag lärt mig den hårda vägen. Övertränande och för lite mat ger inga resultat, snarare minskar det framstegen. Majoriten av de muskler jag har lagt på mig var efter jag tog av mig stegräknaren liksom, och även efter det har energinnivån inte varit optimal.

 

Vad jag ville komma till med detta inlägg var att jag tror att jag är redo nu. Redo att bara käka, röra på mig lite mindre... det har redan börjat ganska bra. Jag käkar ordentligt just nu, stora frukostar, en bra portion skollunch (i den mån det går, när det smakar som det gör... haha), ALLTID mellanmål, ordentlig middag, och kvällsmål. Energiskillnaden är enorm. Jag orkar prestera bättre, skolan går som en dans och jag har fullt fokus, och jag orkar träna hårdare och bättre när jag väl tränar. Och framför allt är jag gladare. 

 

Det måste hänga ihop det där med glädje och energi. Och vet ni vad, konstigt nog börjar min kropp fungera mer normalt dessutom. Inga magproblem till exempel. Allt blir så mycket bättre med bra mat.

 

Jag avhåller mig från löpningen som sagt förutom transportsträckan till gymmet, men även det har jag minskat på. Efter benpass går jag t ex alltid hem istället för att springa (för jag springer en längre sträcka än vad jag går). Mitt nya tankesätt är att eftersom jag redan plågat benen i en timme med styrketräningen känns det helt hål i huvudet att pusha de att springa några kilometer till bara för att bränna några extra kalorier. Enda anledningen egentligen till att jag fortsätter löpa, om än korta sträckor, är för att inte förlora konditionen. För oavsett vad är det ju faktiskt bra för hälsan att hålla den uppe.

 

Nu blev det ett långt rabbel men ta det som en sign att jag mår rätt så bra ;) Hoppas denna motivation håller i sig.

 

FOOD IS KEY TO PERFORMANCE.