Hej finaste ni!

 

De senaste veckorna har humöret verkligen varit fram och tillbaka, och med humöret även hjärnspökena. Stundvis känns allt så jobbigt att hela resan känns omöjlig och ibland är motivationen på topp med peppande tankar och stor aptit.

 

Just förra veckan kändes extra svår av någon anledning. Jag blev tillbakakastad in i vardagen och allt var den innebar vilket kanske blev en slags chock och stress samtidigt som jag gladdes jättemycket över det. Denna vecka har börjat bättre, och efter en väldigt bra helg var jag knappt trött efter en skoldag på nästan 9 timmar igår. Idag slog tröttheten in igen, men jag är inte nedstämd. Trött och utmattad är jag så gott som alltid efter en dag oavsett, men som sagt, jag känner mig bättre och starkare denna vecka.

 

Imorgon ska jag tillbaka till min terapeut igen efter sommaren. Som jag nämnt några gånger nu har jag ju fått en del insikter som defintivt behöver diskuteras och jobbas på så det får jag lösa denna höst.

 

Jag hoppas att motivationen vänder och blir stark snart igen. Den är nog påväg dit. Ingen sa att resan skulle vara enkel. Och nej, det är den inte heller. Men jag ger aldrig upp, för då blir jag fast resten av livet. Även om saker känns pissjobbigt ibland får man gråta ut lite om det och sen kämpa vidare. Det är min allmäna livsfilosofi.

 

Jag hoppas ni får en fortsatt fin vecka, vi hörs!