glädje och energi

Hej på er!
 
Varenda gång jag hamnar i en sån där "Nu ska jag se till att äta och bli frisk och stark och glad" så inser jag hur annorlunda livet hade varit om jag ständigt hade ätit på det sättet. Dessvärre får jag ofta återfall, eller snarare, har jag hittills alltid fått återfall. Hur många gånger förra hösten planerade jag inte att jag skulle "bulka upp" för att få mer muskelmassa (och därmed kanske offra lite extra fettprocent)? Massor. Jag intalade mig att jag skulle göra det, men jag var för sjuk fortfarande då och vägrade släppa kontrollen om mina matvanor och träningen. Och tja, resultaten blev därefter. Visst la jag på mig lite då jag tidigare mest varit muskellös eftersom man förlorar i princip ALLT när man svälter sig, men jag fick absolut inte de resultat jag borde fått om jag hade ätit ordentligt. Så jävla korkat att jag blir lite smått arg så här i efterhand. All den tid man lägger på träning - förgäves?
 
Jo, så är det faktiskt, har jag lärt mig den hårda vägen. Övertränande och för lite mat ger inga resultat, snarare minskar det framstegen. Majoriten av de muskler jag har lagt på mig var efter jag tog av mig stegräknaren liksom, och även efter det har energinnivån inte varit optimal.
 
Vad jag ville komma till med detta inlägg var att jag tror att jag är redo nu. Redo att bara käka, röra på mig lite mindre... det har redan börjat ganska bra. Jag käkar ordentligt just nu, stora frukostar, en bra portion skollunch (i den mån det går, när det smakar som det gör... haha), ALLTID mellanmål, ordentlig middag, och kvällsmål. Energiskillnaden är enorm. Jag orkar prestera bättre, skolan går som en dans och jag har fullt fokus, och jag orkar träna hårdare och bättre när jag väl tränar. Och framför allt är jag gladare. 
 
Det måste hänga ihop det där med glädje och energi. Och vet ni vad, konstigt nog börjar min kropp fungera mer normalt dessutom. Inga magproblem till exempel. Allt blir så mycket bättre med bra mat.
 
Jag avhåller mig från löpningen som sagt förutom transportsträckan till gymmet, men även det har jag minskat på. Efter benpass går jag t ex alltid hem istället för att springa (för jag springer en längre sträcka än vad jag går). Mitt nya tankesätt är att eftersom jag redan plågat benen i en timme med styrketräningen känns det helt hål i huvudet att pusha de att springa några kilometer till bara för att bränna några extra kalorier. Enda anledningen egentligen till att jag fortsätter löpa, om än korta sträckor, är för att inte förlora konditionen. För oavsett vad är det ju faktiskt bra för hälsan att hålla den uppe.
 
Nu blev det ett långt rabbel men ta det som en sign att jag mår rätt så bra ;) Hoppas denna motivation håller i sig.
 
FOOD IS KEY TO PERFORMANCE.
- något som tagit mig allt för lång tid att lära mig, och som fortfarande inte riktigt har fastnat till hundra procent...
 energi, inte något som skulle göra dig tjock

självförtroende och självkänsla

Hej finaste ni!
 
Hoppas er vecka har varit bra? Det har min varit! Jag mår bättre denna vecka och har haft det ganska lugnt ändå.
 
Något jag har börjat göra den senaste tiden är att lyssna på poddar när jag åker till och från skolan. Min favorit är Tyngre Träningssnack, och den är extremt lärorik (och supernördig, passar folk som jag som älskar träning, kost och hälsa), men jag har även lyssnat på en del andra. Bland annat podden Omänskligt, och härom veckan var det ett avsnitt som träffade mig rätt rejält. De pratade nämligen om självförtroende vs självkänsla. Många vet inte att det finns en skillnad mellan dessa två, men den finns, och den är förhållandevis stor. Självkänsla är det man känner om sig själv, medan självförtroende är sin egna tro på ens förmågor.
 
Hade ni frågat mig innan jag åkte till USA hade jag sagt att jag inte hade särskilt gott om något av dem, och sen visste jag väl kanske inte heller skillnaden mellan dem heller. Hade ni frågat mig efter hade jag sagt att jag hade mycket av båda. Jag blev uppmuntrad och omtyckt där borta i en större utsträckning än vad jag var van vid, och antog då att likväl min självkänsla som självförtroende var stärkta.
 
Men hur har man en bra självkänsla om man låter sin kropp svälta som jag gjort? När man plågar den till oändligt många timmar fysisk aktivitet som kroppen inte får tillbaka energi på? Det enkla svaret är att det har man inte. Inte alls.
 
Idag skulle jag säga att jag har gott självförtroende, absolut. Jag vet att jag är diciplinerad och driven och klarar det mesta jag väljer att ta mig an. Men jag har fortfarande ingen bra självkänsla. När jag tänkte efter medans jag lyssnade på podden, insåg jag hur mycket förakt jag ger mig själv, varje dag. Varje dag pekar jag ut något jag gör fel, eller hur fel jag är. Blir arg på mig själv för att jag inte tycker att jag räcker till, eller inte presterat bra nog, tycker att jag ser ut som en prickig korv på grund utav min acne eller nyper tag i den lilla andel fett jag har på kroppen och hatar på att den finns. 
 
Det är tydligen fakta att folk som har bra självförtroende är de som riskerar att utveckla ätstörningar. Just för att vi vet att vi har förmågan att klara att svälta oss själva, eller träna ohälsosamt mycket. För vi kan pusha oss själva.
 
Jag drömmer om att en dag även känna att jag verkligen har bra självkänsla. Jag vill känna att jag duger oavsett vilka val jag gör och hur jag ser ut. Men efter att ha varit "skadad" så många år, är det svårt att läka, och det tar tid.
 
Det finns så många människor där ute som har dålig självkänsla. Jag är absolut inte ensam. Vi behöver alla jobba mot att bli den bästa versionen av oss själva. Mycket mer kan vi ju inte bli.
extremt charmig bild på mig från gotland, tagen av hedda... tyckte att den bilden passade för att lighta upp det djupa ämnet lite hehe
 
Kramis på er<3

kontroll

Hej bästa ni, hoppas allt är bra med er!
 
Är helt ärligt fortfarande lite småtrött i benen efter i lördags, de känns som bly när jag bara springer till gymmet... märkligt, brukar aldrig vara så annars. Äh, en anledning att ta det ännu lugnare med löpningen kanske.
 
Men det var inte det jag skulle prata om idag, utan idag ska vi prata kontroll. Det som alla ätstörningar baseras på, en enorm kontroll eller i vissa fall förmågan att förlora kontrollen helt och hållet.
 
De självklara är ju kontroll över mat och träning. Det börjar bli bättre för mig på den fronten, jag gillar rutiner och att ha ett särskilt upplägg och veta vad jag ska äta, men jag har det inte i en lika tight grip som tidigare, vilket är skönt. Men självklart finns det fortfarande rum för ökad flexibilitet från min sida.
 
Om vi bortser från de självklara jag nyss nämnde, sätter sig kontrollen på andra sätt också. Som att jag vill plocka hemma, se till att det är rent, och aldrig sätter mig på baken förens allt som "behövs" göras är fullbordat. Samma sak med skolarbetet på ett sätt, då jag jobbar väldigt effektivt för att ha kontroll över att jag kommer bli klar i tid. Många gånger är jag klar snabbare än vad som behövs, och det är väl lite för att jag gillar att ha kontroll över situationen. Även i sociala sammanhang är det viktigt för mig att veta vad planerna är. Dessvärre är jag inte den spontana människan som ringer upp en kompis och frågar om man ska ta en fika där och då, utan vill veta exakt tid och plats helst några dagar före.
 
I det stora hela, är ju detta inte hållbart. Det inser jag ju själv. Därför är detta ett nytt arbetsområde för mig på vägen mot att bli frisk. Att släppa lite på kontrollen och alla mentala spärrar som säger "det går inte att göra på något annat sätt än så här". För det bidrar så mycket till sjukdomen i sig och triggar den, för kontroll är en trygghet. Men det är inte hälsosamt att alltid besitta all kontroll.
 
Målet nu är att sakta släppa på kontrollen inom ovan nämnda områden och låta det bli lite som det blir. Det återstår att se hur jag tar det, haha.
 
Ha det fint, kram
 


Jag heter Julia och är en 18 årig tjej från Stockholm som går humanistiska linjen på Kungsholmens Gymnasium. Jag har under det senaste året kämpat för att bli frisk från min ortorexi och här i bloggen får du läsa om bland annat det, men även hälsa, träning, fotografi och mat.