Jag märker det så tydligt när jag rubbar mina rutiner. Att jag inte är helt frisk än. Jag har kommit mycket längre än förra året, men ändå gillar hjärnspökena att leka när jag inte håller igång i vanlig ordning. De gillar att få mig att tänka efter hur många kalorier jag egentligen har ätit under en dag, och har jag ätit mindre än vad jag rimligen kan ha gjort av med startas någon form av belöningssystem i hjärnan, som är så fel. "Jag kan inte ha ätit mer än vad jag har gjort av med idag, bra". Detta är monologen som sker i min hjärna, dessvärre fortfarande. Men sett från den positiva sidan - om jag tror mig ätit mer än vad jag "borde", tvingar jag mig i alla fall inte längre att svälta nästa måltid, gå och tvångsförbränna det jag överätit, eller liknande. Jag finner mig bara i det.  

 

Hemma är jag i princip fri från demoner, men sommaren har bjudit på en del utmaningar i och med resandet. Jag har ändå klarat det väldigt bra till stor del med mindre motgångar. Något som dock verkligen triggar ångest för mig är om min mage inte fungerar som den ska, vilket jag hade en del problem med de sista dagarna. Jag genomgick två panikattacker under en och samma dag samt en annan dagen därpå. Då var magen i olag i kombination med solsting, vilket kanske inte är den bästa kombon. Men det var annars längesedan nu jag hade panikångest. För som jag sagt tidigare, jag mår ju för det mesta bra nu. Men ibland kan det fortfarande vara svårt. Och det jobbar jag för att det ska sluta bli.

 

Kram