känslor speglar inte alltid verklighet

Hej på er!
 
Jag hoppas ni förstår att mina djupare inlägg där jag öppnar upp mig är skrivna i "mörkare" stunder. När för mycket tankar svamlar omkring i min lilla hjärna blir de ofta nedskrivna för att jag ska sortera mina känslor, och hamnar då för det mesta här på bloggen. Med tanke på gårdagens inlägg vill jag verkligen framhäva att jag inte alltid går runt och mår dåligt, och jag har absolut inte heller alltid gjort det. Jag är en fullt funktionerande människa och du skulle inte ens märka att jag hade mina problem om du bara mötte mig. Jag är en tonårstjej med olika problem som de flesta människor har någon gång i sitt liv, och kanske har jag bara några fler i bagaget. I mellan alla olika situationer jag har varit i har jag varit väldigt glad och mått väldigt bra. Alla är vi människor och alla mår vi mindre bra i perioder. Jag ville absolut inte utmåla mig som extra speciell för att jag har gått igenom ditten och datten.
 
Jag mår bara inte alltid så bra, och vad jag menade med allt jag skrev igår är att det har varit så ganska regelbundet fram och tillbaka och att det liksom alltid dyker upp något nytt. Och när jag skrev det inlägget var jag bara så himla trött på det och därför undrade om det någonsin kommer lösa sig, för att jag är så van vid allt detta.
 
Men jag vet ju att tillslut kommer även mina problem att lösa sig. Jag ser inte min framtid som en hopplös värld där jag alltid kommer gå runt och må dåligt - tvärtom. Jag har många drömmar och framtidsplaner och i ingen av dem inkluderar det ett liv med ortorexi, eller ångest, eller liknande. Jag vill bara må bra och vara glad, och det kommer alltid vara målet som jag aldrig kommer sluta kämpa för.
 
Det är sant att jag identifierar mig med mina problem, men det behöver inte alltid vara negativt. Som jag skrev igår, mina problem har gjort mig till mig och det har gjort mig extremt mycket starkare.
 
Vad jag i alla fall ville komma fram till efter den här långa texten - ta mina mer personliga inlägg med en nypa salt. Kreativiteten flödar som mest när jag inte är på topp och resulterar ofta i inlägg som kan kännas deprimerande och i "tycker synd om mig själv" tänket. När känslorna tar över kan det komma inlägg som kanske inte alltid speglar verkligheten, utan en värld jag ser när jag är nere. För vissa kanske det lät som jag har mått dåligt hela livet och det har jag ju verkligen inte, men som sagt, det har varit en hel del perioder där mitt psyke har tagit stryk. Kanske borde jag inte publicera dessa texter offentligt, men jag har valt att göra det för att jag vill att min blogg ska visa både det vardagliga och hur livet faktiskt kan kännas från insidan. Se det mer som ett dagboksinlägg som är öppet för er att läsa.
 
Med allt detta sagt - jag önskar er en strålande vecka!
 
Kram

Kommentarer
Kom ihåg mig?







Jag heter Julia och är en 18 årig tjej från Stockholm som går humanistiska linjen på Kungsholmens Gymnasium. Jag har under det senaste året kämpat för att bli frisk från min ortorexi och här i bloggen får du läsa om bland annat det, men även hälsa, träning, fotografi och mat.