kravlös sommar

Hej finisar!
 
Jag som var orolig över att vara rastlös i sommar har faktiskt inte upplevt någon rastlöshet alls. Jag har snarare njutit av att ta det lite lugnt, ta vissa dagar som de kommer, och umgåtts med vänner. Egentligen har jag haft "fullt upp" ändå, för när jag bläddrar igenom min kalender har jag haft massor av saker inbokade. Kanske inte varje dag, men tillräckligt för att inte få mig rastlös. Och de dagar som jag faktiskt känt mig lite uttråkad har jag kunnat jobba på de arbeten jag fick på hemmafronten. 
 
Och nu är det redan Juli. Juni månad flög förbi förfärligt fort och innehöll så mycket skojigheter. Så hittills har sommaren inte varit så lång som jag trodde att den skulle bli. Kanske hade min terapeut rätt. Kanske är det precis en sådan här kravlös sommar som jag behövde. För allt känns mer kravlöst - träningen känns kravlös och det gör inte så mycket att jag missar ett pass lite då och då påvgrund utav andra planer (som t ex förra helgen då vi var i Göteborg, och nu till helgen när jag åker till Maja, den kommande semestern etc). Jag lärde mig från att vara utan träningen i 2 veckor från USA att vila kan vara bra ett tag, då man faktiskt kommer tillbaka starkare och mer återhämtad. Viktig lärdom från denna sommar på ätstörningsfronten, med andra ord.
 
En annan grej som känns kravlöst är mitt ätande. Jag känner mig mer motiverad än någonsin att äta MYCKET och BRA mat. Jag har lärt mig det senaste halvåret att lyssna på kroppen och jag må fortfarande vara en ganska liten människa (om än större än för ett år sedan) men nog kan och behöver jag äta. Träningen blir bättre, jag blir gladare, energin är högre, och ändå står jag still i vikt. Om jag bara hade vetat detta när jag var som sjukast. Galet hur mycket fantastisk glädje man missar i livet på att gå och oja sig över hur mycket och vad man ska äta. Jag skulle ljuga om jag sa att hjärnspökena inte kommer på besök lite då och då och säger att jag kanske inte borde äta ditten och datten, men jag har blivit bättre på att säga emot. För bara ett halvår sedan kändes det omöjligt.
 
Gud vilket pladder det blev nu, möjligtvis en avsaknad av en röd tråd också men ibland behöver man bara skriva av sig. Nej hörrni, jag mår faktiskt strålande. Och det känns underbart. Jag hoppas och tror att jag kommer kunna fortsätta hösten med denna attityd, och kanske äntligen officiellt friskförklara mig.
 
Ha det bäst, kram
 

Kommentarer
Kom ihåg mig?







Jag heter Julia och är en 18 årig tjej från Stockholm som går humanistiska linjen på Kungsholmens Gymnasium. Jag har under det senaste året kämpat för att bli frisk från min ortorexi och här i bloggen får du läsa om bland annat det, men även hälsa, träning, fotografi och mat.