Ibland kommer jag bara att tänka på saker utan att veta varför, och i sådana stunder känner jag genast att "detta måste jag skriva om". So bear with me, för detta är ju en slags dagbok, bara det att den är öppen för alla att läsa.

 

Härom dagen skrev jag ju ett inlägg om drömmar, och ibland kan jag känna att jag har så kort tid på mig att uppfylla alla dessa drömmar. Men idag slog det mig, att jag har all tid i världen. I de 18 åren jag har levt hittills har jag sett massor, upplevt massor, gjort massor... LÄRT mig massor. Både negativa och positiva saker. Och det bara på ynka arton år. Jag har förhoppningsvis inte ens levt en fjärdedel av hela mitt liv. Jag har ju massor av tid kvar.

 

En annan tanke som slog mig i koppling med det var att jag kommer behöva leva med mig själv i sisådär 70 år till. Vara med mig, i mina tankar. Vara Julia. I mängder av år till. Det kommer hända så otroligt många saker under dessa år som jag inte ens kan föreställa mig idag. Snacka om att man måste lära känna sig själv ordentligt under så många år. Och jag som tycker att jag känner mig själv och vet vem jag är ganska bra nu redan. Nej, detta är bara ytterligare en insikt att man har mycket kvar att lära. Det finns även alltid rum för förändring. Vem vet egentligen vem Julia Wahlgren, 53 år är? Inte jag i alla fall. Jag vill tro att jag ändå har samma intressen och värderingar som nu. Men inte kan jag veta säkert.

 

Nej, arton år är ingen siffra. Jag som har känt att tiden springer iväg och att jag snart blir gammal, haha. Men jag har så mycket av livet kvar. Och jag är så nyfiken på vad det har att erbjuda.

 

Detta blev dagens reflektion, haha. Ha det bäst!

 

Kram