Det var ungefär ett år sedan jag kom hem från USA nu, i början av Juli. Dagen efter att vi kom hem köpte jag ett gymkort. Och sedan dess har jag varit fast.

 

- Gått från att inte kunna marklyfta överhuvudtaget till att ta 55kg (mycket kvar att jobba på dock)

- Gått från att benböja 40 kg djupt till 57,5 kg djupt (och jag tror på ännu mer ökning inom kort!!)

- Gått från att bänkpressa 10 kg till nuvarande 27,5 kg

- Gått från att bicepcurla 3 kg till 7 kg och tricepcurla 2 kg till 6 kg

- Gått från att benpressa 50 kg till 115 kg

- Gått från att militärpressa 10 kg till 20 kg

- Gått från att höftböja 20 kg till 60 kg

 

Dessa är bara några av sakerna jag uppnått, och även om övningarna inte säger er något så kan ni ju ändå se att visst har jag ökat i vikt med övningarna, och därmed blivit betydligt starkare!

 

Jag har slitit på gymmet majoriteten av veckans alla dagar. Vissa dagar mer motiverad än andra. Det tog hiskeligt lång tid för mig att få resultat ett tag kände jag - resultatet av för mycket rörelse i övrigt jämfört med hur mycket jag åt. Det var helt ärligt efter sportlovet i år jag äntligen började känna mig stark. Naturligt i och med att jag fortsatte äta mycket men minskade den överdrivna rörelsen från 30000 steg om dagen till nuvarande 15000-20000, skulle jag gissa på. Jag gillar ju att vara aktiv men man måste ju kunna äta upp all aktivitet också. 

 

När jag ställde mig och skulle fota progress bilder häromdagen så insåg jag att shit, jag är ju faktiskt ganska nöjd med min kropp just nu. Och det är en känsla jag aldrig upplevt tidigare. Ändå äter jag mer än någonsin och gör mindre cardio än sedan jag började träna. Jag mår mycket bättre än jag gjort på många år, helt enkelt.

 

Jag har under detta år åstakommit mycket; jag har nått normalvikt och ligger nu på 50 kg till mina 163 cm. Har ingen aning om fettprocent men den ligger inte på 12% i alla fall som när jag lämnade USA. 6 kg ytterligare ligger fördelat över min kropp sedan jag åkte hem, men jag kan fortfarande ha samma byxor och tröjor som då. Och inte fan har jag blivit tjock heller. Vikt är en siffra. Mat är bränsle. Och det börjar jag ÄNTLIGEN att förstå.