Hej finisar!

 

Jag har insett den senaste tiden hur jag har bortprioriterat löpningen. Alltså, jag springer ju fram och tillbaka till gymmet varenda dag, men annars har mitt upplägg under året varit ett långdistans pass i veckan, bara. I USA sprang jag mellan 5-10 mil i veckan, då jag sprang 5-6 dagar i veckan, och bara fokuserade på det. Jag älskade verkligen långdistanserna, och det gör jag fortfarande, men ändå så bortprioriterar jag det.

 

Jag tror det är för att jag aldrig haft mål med löpningen. Eller, visst är det kul att springa milen så fort jag kan eller pressa mig till att springa de där extra kilometrarna för att jag vet att jag kan, men allt som oftast är min löpning kravlös. Jag har sprungit för att jag tycker att det är kul, för att det rensar hjärnan, och för att det är skönt att komma ut ett par timmar. Jag brukar sällan bry mig om tider och springer allt som oftast inte en specifik distans utan mer beroende på hur länge jag känner att jag vill. Låter härligt, inte sant? Men det gör också att jag aldrig kommer framåt. Det är samma tempo, samma distanser på ett ungefär, och kommer sällan med förbättringar. Men jag vet inte om jag har ambitioner till att bli bättre heller? Det ända målet jag har är att fixa ett marathon nästa sommar.

 

Med styrketräningen hade jag som mål att bli stark och ser ju resultat, så det kanske är därför det har blivit min prioritet i år. Det roliga är att jag egentligen bara började styrketräna för att få viktökning på "rätt" ställen som min ätstörda hjärna var så mån om, och sen skulle jag få öka antalet löppass igen. För när jag skulle upp i vikt begränsades jag till endast ett pass i veckan, och det har jag varit fast i under resten av året.

 

Det är inte så att jag har slutat tycka om att springa, jag älskar det fortfarande - men jag tror att mitt beroende av löpningen tidigare berodde på kaloriförbrukningen snarare än den sköna känslan. Visst tyckte jag om att springa förut med, men anledningen till att jag började intressera mig för långdistans hade ju defintivt att göra med energiåtgången för dessa pass. Så anledningen till varför jag inte löptränar som en tok längre är kanske för att jag inte längre prioriterar att förbruka så mycket kalorier som möjligt, utan snarare att utvinna något mentalt från träningspasset. Och det gör jag med styrketräning med.

Men i höst blir det Sthlm Halvmara! Så lite får jag nog öka på löpträningen i sommar ;)

 

Kramis