Hej allihopa, hoppas allt är bra med er!

 

Mina inlägg kommer mindre frekvent, men det blir lätt så när livet rullar på. Man hinner liksom inte, och trots att jag har tusen saker att skriva om (dess relevans kan dock ifrågasättas) blir det bara inte av när jag väl har tiden. Men idag ska jag dela med mig av min upptäck om hur otroligt fantastisk kroppen är.

 

Som ätstörd stänger man av alla kroppens signaler, och får dessutom en väldigt skev kroppsbild. För mig spelade det liksom tidigare ingen roll att jag var påväg att bli skinn och ben, sålänge jag var så smal som möjligt och framför allt vägde så lite som möjligt. Det tänket tog jag med mig in i ortorexi bubblan, så trots att jag åt, såg jag alltid till att ligga på ett underskott. Detta var egentligen inget vidare för mitt muskelbygge, men rädslan att bli tjock låg fortfarande kvar.

 

När jag nu för några månader sedan lyckades bryta mig loss rör jag på mig lite mindre, men äter precis lika mycket (har numera filosofin heller för mycket än för lite, vem kunde ha trott det?). Detta har gjort fantastiska saker med min kropp. 

 

För det första så började musklerna stärkas med en gång. Så för er som styrketränar, maten är SÅ viktig för att nå de resultat du vill ha. Bara genom att äta ordentligt under denna tid har min kropp blivit fastare och starkare. Jag äter mer, rör mig mindre, och ser bättre ut en någonsin. Den logiken går inte ihop i hjärnspökenas värld. Och inte i min heller, till en början. Men det är inte konstigt egentligen - min kropp var under ständig stress då den inte fick tillräckligt med mat. Självklart prioriterade den inte att bli jättestark (även om jag såklart byggde en del muskler ändå), och den prioriterade inte heller att skulptera kroppen på ett bra sätt då den höll i varenda liten fettprocent den bara kunde, för att försäkra att jag inte började svälta mig själv igen.

 

För mig är detta en befrielse, en bekräftelse, på att man inte behöver vara rädd för att äta. Min kropp har börjat skicka ut signaler till mig igen och talar numera om när jag behöver äta, dricka, och vila. Saker som jag aldrig riktigt kände förens jag blev vrålhungrig, uttorkad eller mentalt och fysiskt slut. Jag kände alltså inte av helt normala signaler förens de blev så starka att det inte fanns någon återvändo. Men nu finns de igen.

 

Tack kroppen för att du är så fantastisk. Tack maten för att du ger mig energi till att prestera bra fysiskt och psykiskt. Tack kroppen för att du visar vad du behöver och har anpassat dig för det bättre till ett friskt levnadsätt. Tack.